Såå jääävla roligt! <3

Hundens dagbok:

o7.oo Tjohoo en promenad, det bästa som finns!
o9.oo Tjohoo ungarna är uppe, det bästa som finns!
12.oo Tjohoo leka i trädgården, det bästa som finns!
14.oo Tjohoo åka bil, det bästa som finns!
16.oo Leka med en boll, det bästa som finns!
17.oo Matte husse kommer hem, det bästa som finns!
2o.oo Bli kliad på magen i soffan, det bästa som finns!
22.oo Sova i matte och husses säng, det bästa som finns!

Kattens dagbok:

783:e dagen i fångenskap. Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. Dom frossar i färskt kött medans jag tvingas leva på torrfoder och slemig burkmat. Det ända som håller mig igång är hoppet om att jag en dag ska lyckas rymma och den milda tillfredställellse jag får av att klösa på möblerna. I morn ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt. I dag misslyckades jag ännu en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dom med min kropp, jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna... I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans framtvingade jag en hårboll i deras favorit fåtöllj. (Kom ihåg: lägg en på deras säng)
Fångade en mus som jag bet huvudet av, la den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare på vad jag är kapabel till, så att dom ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker o ting går inte som planerat... På kvällen dök deras kumpaner upp vid någon slags sammankomst, jag blev placerrad i issolering under mötet men kunde känna doften av deras mat och kunde höra bråttstycken av deras krimminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min förmåga att framkalla något dom refererar det till som allergi. Jag måste komma underfund med va detta är så jag kan använada det till min fördel. Dom andra intärnerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dom, inför risken att någon skulle tjalla. Hunden släpps regelbundet ur sina bojjor men återvänder frivillit, han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör, han pratar med våra kidnappare regelbundet och jag är övertygad om att han rapporterar om varenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i värket...


Haha skönaste. Så där hör ni alla katt ägare! ;P

Love Josefin<3




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0